Detta inlägg är en djupdykning i bekräftelseträsket: varför är det farligt att vara bekräftelseberoende? och varför ligger ”duktiga flickor” i riskzonen? Förr jagade jag efter bekräftelse med ljus och lykta, men numera försöker jag ta makten över mitt bekräftelsebehov.


Att få bekräftelse kan vara oerhört härligt. Men det kan också vara farligt, eftersom det är beroendeframkallande.

Den duktiga flickan är osäker på sitt eget värde. Hon kan inte berätta för sig själv att hon är värdefull och behöver därför få den bekräftelsen utifrån.

Varför är bekräftelseberoende farligt?

Det finns många svar på denna fråga, men jag fokuserar nu på ett av dem: bekräftelseberoendet kan få den duktiga flickan att tappa bort sin egen, inre vilja. Eftersom hon så himla gärna vill ha bekräftelse från andra människor, så försöker hon leva upp till deras förväntningar. Då blir dessa människor nöjda och berömmer och bekräftar den duktiga flickan. Detta innebär att hon tvingas göra avkall på sin egen vilja. Hon låter sig alltså styras av andra människors vilja så att de bekräftar henne, och prioriterar detta högre än att följa sin egen vilja.

Min bekräftelsejakt

Jag bakade ofta förr i tiden. Och jag trodde verkligen att jag tyckte att bakning var jättekul. Jag har sedan insett att bakningen i första hand var en jakt på bekräftelse; att göra goda och snygga kakor ledde ofta till att folk blev nöjda och berömde mig.

Jag trodde också att högsta betyg i alla ämnen var livets mening. Numera vet jag bättre; trots att jag inte har ett riktigt bra svar på frågan om livets mening, så är jag säker på att det inte handlar om höga betyg i skolan. I efterhand önskar jag att jag hade umgåtts med kompisar betydligt mer och pluggat klart mindre.

Jag borde ju blivit oerhört glad när jag fick bekräftelse, eftersom jag suktade så hårt efter den. Så var det emellertid  inte. Varför inte det?

  1. Jag blev generad och obekväm. Jag försökte därför argumentera emot och ”prata bort” det. Om någon berömde mina kakor kunde jag svara att vem som helst hade klarat att baka dessa superenkla kakor.
  2. Jag blev skeptisk och vågade inte tro på att den som berömde mig var ärlig. Jag tänkte att berömmet framfördes av vänlighet och inte för att det var befogat.
  3. Jag fick prestationsångest och kände en stark press att prestera minst lika bra framöver. Jag var rädd att personen i fråga skulle sluta tycka att jag var bra. Om någon berömde mina kakor, så försökte jag alltså baka ännu godare och ännu snyggare kakor nästa gång.

En AHA-upplevelse

Efter ett tag började jag inse att mitt sätt att hantera bekräftelse inte var vettigt. Denna insikt startade när jag var 16 år och berömde en kille för att han hade utfört en uppgift på ett väldigt bra sätt. Han reagerade inte alls så som jag skulle ha reagerat; han tackade och visade att han blev jätteglad. Jag hade antagligen blivit generad och obekväm och ”pratat bort” berömmet. Hans reaktion gjorde mig glad, eftersom jag förstod att mina ord faktiskt hade landat hos honom.

Efter denna händelse blev jag lite bättre på att tacka för och ta emot den bekräftelse jag fick. Mitt bekräftelsebehov var emellertid fortfarande lika stort.

Min relation till bekräftelse idag

Idag är jag medveten om problemet. Förr i tiden var jag omedveten om att jag lät mig styras av andra människors förväntningar för att de skulle bekräfta mig. När jag nu för tiden faller in i mitt gamla beteende och exempelvis städar för att mina gäster ska berömma mitt fina hem, så kan jag stoppa och fråga mig själv varför jag städar; är det för att jag själv verkligen vill städa eller för att jag jagar bekräftelse?

Nu för tiden övar jag mig i att avstå från att göra duktigheterna som kan generera beröm. Ibland överdriver jag oduktigheterna extra mycket; jag kanske låter mitt hem vara extra stökigt eller bjuder på extra tråkiga kakor. Ju mer jag övar, desto mindre blir mitt behov av att visa mig duktig.

Avslutningsvis vill jag förtydliga att det förstås är helt ok att tycka att bekräftelse är härligt och upplyftande. Det farliga är att vara beroende av den.



Lyssna på avsnittet  – det innehåller klart fler saftiga detaljer än denna skriftliga sammanfattning!
Om du inte vill lyssna via spelaren ovan, så hittar du andra plattformar att lyssna från 
här!)

Dela detta: